Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen

Ganska oinspererande dag igår på jobbet tyvärr... va de solen som sken som fick mej längta tillbaka till sommarn... bästa sommarn i mitt liv, kära 2008 måste va de bästa året nånsin blandat med mycket sorg och ännu mer glädje. El va de för att dan gick extra långsamt igår för att jag verkligen såg fram emot att få gå ut o käka me Linda o sen träffa Lullat?? Jag vet inte riktigt helt ärligt talat.

Åkte in till hötorget efter jobbet för att möta upp Linda... drog till Mongolian BBC på sveavägen, alltid lika gott. Jättemysigt att se henne igen saknat henne asmycke! Efter åker jag hem försöker gång på gång få tag i Louice men bara upptaget hela tiden.. börjar bli besviken att jag inte ska få träffa henne. Går upp för trappan mot dörren o funderar över va jag ska hitta på ist om jag ska åka till Erik.. slår upp dörren o där hoppar hon fram =) där står hon lika fin som alltid saknat henne massa! Satt hemma babbla massa skit lyssna på bra musik som alltid. Brorsan kom förbi och bytte bil med mig så idag åker jag mondeo. Ska fixa iordning hans smutsiga kärra så den blir ren o fin.

Gick och la mig i min tomma säng... rotar fram Trynet... kramar hårt... ensamt... Vaknar imorse... ännu mer ensam... ingen fin pojke att lägga ögonen på el känna värmen av.. saknad...

Hundra miljarder tankar snurrar runt i mitt lilla huvud just nu... massor.. känner en oro jag inte vill känna... vill bara hålla om krypa in i värmen känan din doft... men du verkar inte känna samma... förtvivlad... jag blir kall.. iskall... jag vill verkligen inte, vill släppa o bara krama om hårt säga att du gör mej lycklig men nåt tar emot... jag vill inte bli sårad igen... vill inte springa min väg men jag e rädd... livrädd! Du ger mej en kram o jag blir kall till svar, du går och jag sitter ensam arg.. fruktansvärt arg... arg på mig själv vad gör jag, skyddar mej från de som kan visa min sårbarhet??

Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
och jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bort
som en fågel i bur
En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?

Jag e kär - såra mej inte!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback