Release me!

Mother, please forgive me. I just had to get out all my pain and suffering.
Now that I am done, remember I will always love you


Får ofta mycke posetiv feedback av folk som läser min blogg... verkar som folk gillar den känner igen sig i vissa situationer kanske? .. el så vill ni bara snoka :P spela roll nån som orkar lägga ner tid på mitt meningslösa skrivande som dock varit ganska dött sista tiden.. jag hinner knappt.. el så vet jag inte vad jag ska skriva...

Inte van att jobba såhär 7-16 varje dag.. slitigt att gå upp sjukt tidigt för att åka till Tyresö som ligger åt helvete.. men fan jag trivs asbra känns kul o gå till jobbet även fast de e mycke o göra varje dag.. Saknar solna ibland... men Tyresö är najs! Måste ta tag i de här me att söka lägenhet på allvar nu! Ska väl dock avvakta på att jag får fast anställning men känns ganska säkert att jag får de just nu iaf..

Har haft en helvetes jävla otur med att försöka hålla mig frisk hela de här året känns de som.. dessa ständiga infektioner som kommer gång på gång.. sen blir man sjuk stra efter jag börjar i tyresö... blir frisk får urinvägsinfektion o sen blir man förkyld igen.. pallar lixom inte.. vill bara bli frisk o pigg.. börjar bli dags att ta tag i träningen oxå så jag slutar va sjuk hela fucking tiden.


Nu har jag ett stort prob.! Jessie behöver nytt hem snarast!!! Har för tillfället en söt liten siames på ca 4 år som heter Jessie hemma hos mig nu... Hon bor här tills jag hittar ett lämpligt hem att omplacera henne till... Sjukt mysig katt skulle själv behållit henne om jag inte redan haft Mini.. Kan inte ha 2 katter o som de e just nu tycker jag mest synd om stackarn som sitter inlåst i köket hela tiden... känns fruktansvärt för hon e helt fantastisk!
Någon som känner att ni har plats för Jessie el kanske vet någon som har så hör av er till mig snarast! Jag har prec räddat henne från att bli avlivad och de e där hon lär sluta om vi inte hittar hem åt denna fantastiska lilla hårboll!!


Så mycke jobbigt som hänt sista tiden så e de ändå någon som får mej le i mörkret... länge sen den där känslan av att nästan gå o le sådär löjligt o uppenbart... de va hemligt alltihoppa till en början men redan efter så kort tid märker alla omkring hur jag lyser... hur han lyser... hur vi lyser... så de väl kanske inte så hemligt att de e nånting... frågan e bara vad... kan inte ens svara själv... jag känner en lycka... låt mej inte ta ett snesteg nu!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback