T i N i

Tystnad.. ja jo ett tag försöker samla alla känslor som virvlar runt som en tornado inom mig... försöket ta mig samman finna ro sortera och sålla bort behålla de som betyder något.. jag är less på falska människor... oärliga människor.. folk som inte bryr sig! Bryr du dig? Inte? sluta läs o dra åt helvete du är troligtvis inte värd skiten under mina fötter där jag går. De är dags för förändrig jag har fått nog!

Måndag blir en start på nånting jag vill satsa på... ny arbetsplats... el ja på sätt och vis samma företag samma jobb inprincip men ny miljö mer ansvar.. jag har fått mer ansvar och jag ska göra mitt bästa för att ta vara på chansen dom ger mig. Dessutom ser jag de som ett plus i kanten att Linda jobbar på toyota =)

Har känt mig fruktansvärt... ja sådär otroligt ensam senaste veckorna... loggar in på msn (typ) ingen som skriver... ingen som ringer... ingen som frågar hur jag mår.. ingen som saknar mig (?) Gjorde ett uppehåll me bloggen nu typ hm.. 2 veckor (??) de blev som om folk plötsligt inte vet vad jag gör längre annars kommenterar folk... dom läser analyserar drar sina slutsatser.. skriver jag buhu stackars mig jag mår så dåligt bla bla bla hör folk av sig för att typ dubbelkolla hur jag mår.. men hallååå!!! Jag skrev ju att jag mår bajs va finns de att kommentera då... när jag inte skrivit på ett tag e de som att då mår jag toppen o så skiter folk helt i hur de e me mej...

Känns mer och mer som om jag börjar tappa tron på mänskligheten.. fler o fler visar sig vara en ren besvikelse man läggre ner så mycke energi.. till vilken nytta?? Jag börjar förstå folk som är iskalla och bara bryr sig om sig själva och trampar på alla andra.. för de e vi snälla omtänksamma som blir trampande på.. all the time.. slutar alltid likadant.. visst de finns undantag som med allt men seriöst hur många gånger blir man inte sviken i jämförelse men hur mycke folk faktist ställer upp?? Har jag bara otur och drar till mig sånna situationer.. igår va en sån situation, grät mig själv till sömns som tyvärr verkart bli allt mer vanligt i mitt liv... vad händer??

De här året har väl inte direkt börjat som planerat jag hoppas dagens händelser som faktist var väldigt posetiva ska vara början på en vändning i min egen livskurva om man nu kan kalla de så..

Just nu önskar jag bara någon kunde ta sig tiden att offra en timme el två för att träffa mig... ställer jag så höga krav? Jag vill bara höra någons andetag känna värmen av någon annans närhet bara känna att de finns en vän... men tydligen e de för mycke begärt..

Näst nästa vecka drar terapin jag påbörjat igång på riktigt, ingen hemlighet längre jag e less på all skit jag går igenom o nu e de dags för förändring.... är du med mig el är du inte... jag sållar bort er som inte vill ingå i mitt nätverk jag e less på o slösa onödig energi på folk som inte är värt de.. tänk om folk bara kunde berätta på en gång o va ärliga säga att såhär e de.. så slipper jag lägga ner tid och känslöor på onödigt jävla tjaffs som i slutändan knappast gynnar mina känslor.. ja fan jag e sjukt lättsårad.

Passar de inte så dra! Tack Robin som varit mitt stöd dom senaste veckorna då jag varit ett känslomessigt vrak.. I will make it up to you!

Babblar en jävulskt massa skit nu känner jag kortfattat... JAG ÄR BESVIKEN! Och grymt tacksam för förtroendet jag får på måndag tack =)