T i N i

Känslorna svämmar över, nu har jag iaf äntligen fått en tid till KS på måndag. Både mamma och pappa ska me, känns konstigt att ha me pappa efter allt som vi gått igenom. Men han vill vara me för ahn e tydligen jätteorolig och de känns jätteskönt. 1 vecka har gått nu, att mitt liv skulle förändras så mycke på så kort tid. Försöker leva för dagen, ta vara på varje ögonblick jag lyckas känna mej bra. Tyvärr verkar de som att ju bättre jag mår för stunden desto hårdare faller jag pladask då verkligheten kommer ikapp. Jag vet inte längre vad jag tycker och tänker om allt vilken känsla som e verklig och vilken som är en fasad.



Tog några dagar off från jobbet, tors och fredag. I onsdags kväll fick jag ett ricktigt bakslag. De va nog värsta dagen hittils. Mamma kom förbi och lugnade ner ig för jag kunde inte sluta gråta. Kändes som att allt hopp rann ur kroppen att jag var ensammast i världen. De va då jag bestämde att jag måste plocka ihop mig själv. Kändes som att jag slutade leva.
Åkte iväg till Flen igår och va på Festival in Fluff. Lyckades få tag i en biljett efter mycket om och men. Kände inte riktigt lyckan komma då jag va där heller men om inte annat så mår jag bättre idag. Första kvällen jag planerar i min ensamhet och hoppas jag lyckas hålla humöret uppe hela kvällen.


Va förbi vällingby idag och äntligen hitta jag dom vita skorna jag jagat så länge efter. Finns ju typ 100 olika modeller men va just denna jag va ute efter *happy* en schal smet me oxå.. den va ju på rea :P
Nu e de slutshoppat för nu börjar lixom pengarna ta slut haha.

Idag känner jag mig bra.. jag njuter varje sekund jag kan må okej! Tack för att ni finns och stöttar mig vänner och familj ♥