Insides crying "Save me now"


Jag hatar dagar med bakslag som denna. Dag 2 avklarad på jobbet, kom hem och totaldäckade. Helt slut. Förstår inte hur en sån liten ansträngning kan va så tung. Var ute och käka med min vackra farmor idag me. Trodde inte jag skulle komma överlevande därifrån då min kropp kör en strejk igen, prec som förra veckan men jag tänker fan inte ge mig! De e psykiskt och kan inte tillåta mig själv bryta ner mej, fan va klok jag kan låta ibland... lixom stark... falsk fasad kan de kallas då insidan skriker hjälp utan att bli hörd! Nu ska jag snart däcka i sängen.. fy fan mitt huvud dödar mig! Hatar att va bitter men idag är en sån dag.
Lullat har dragit iväg på en veckas jobb saknar henne redan!! Love you ♥ tack för att du stått ut me mig veckan som varit! Tack Lawrence för att du ger mig stöd då tårarna kommer!

When you were standing in the wake of devastation
When you were waiting on the edge of the unknown
And with the cataclysm raining down
Your insides crying, "Save me now"
You were there, impossibly alone.

Do you feel cold and lost in desperation?
You build up hope, but failures all you've known.
Remember all the sadness and frustration
And let it go.
Let it go.

And in a burst of light that blinded every angel
As if the sky had blown the heavens into stars
You felt the gravity of tempered grace
Falling into empty space
With no one there to catch you in their arms.

Linkin Park - Iridescent






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback