T i N i

Är så himla trött heeeeela tiden därav dåligt med uppdateringar. Hämtade hem min bejbi i veckan. Känns så himla skönt att ha sällskap av min håriga lilla vän, särskillt nu när jag blev sjukskriven en vecka till.


Har mått riktigt uruselt i början av veckan, helt galet. Fryser, svettas, huvudet håller på att sprängas, halsen värker, febrig, orklös och matt.. ja you name it! Mamma har varit skitorolig för att jag bara ligger hemma i soffan och skakar så hon körde mig till akuten på KS i onsdags. Va iaf ingen infektion. Vet faktiskt inte vad som är fel. Fick starkare värktabletter som verkar ha gjort att jag mår lite bättre. Efter 6h på akuten fick jag äntligen komma hem med blåmärken i hela armvecken efter alla nålar som dom tryckt in i mig, känner mig fortfarande helt misshandlad i armväcken, ser typ ut som en sprutnarkoman haha.
Kändes skönt att komma hem och ha en tjejkväll med sambon. Blev idol och hennatatuering, jag hade idetorka så satt mest och titta på dock =)


Mår nu mycke bättre och känner mig till och med glad idag =) De ända är väl att jag får sjuka panikångestattacker hela tiden så jag håller på att bli knäpp! Någon som har nå tips hur jag blir av med dom?? De e fan as scary. Igår blev de filmkväll med Patrik. Så jävla typiskt att man ska lyckas få en attack då man har sällskap me. Tack Lawrence för att du tog dig tid och lugnade ner mig ♥
Fick även min nya mobil som jag väntat på en hel evighet nu... äntligen!! Så idag har jag suttit i soffan och kliat mig i huvudet. De va ju inte de lättaste att gå från stenåldern till nåt helt nytt. Kommer ta ett tag att lära sig touch. Ett helt projekt bara att ringa ett samtal haha.
 

Känner mig glad! Önskar nu bara att orken kommer tillbaka så jag kan komma ut och träffa folk igen. Fick ett telefonsamtal från min doktor i torsdags me... Tumören är helt borta!!! Jag är alltså frisk!!! Jag är frisk!!! Jag är frisk!!! Så jävla underbart samtal!!! Nu ska jag bara återhämta mig och komma tillbaka till livet... tyvärr verkar den vägen längre än vad jag väntat mig. Känner mig som en 100åring i kroppen haha flåsar ju bara jag går 100 meter.. rullator next kanske haha. Skit samma huvudsaken är att jag är på bättringsvägen och allt känns bra.. iaf idag! Morgondagen taklar jag då!

Till en viss person - tack för allt du gör för mig, trodde inte du va den som sulle ge mig en hand då jag ramlat pladask ♥ önskar att du inte va så långt bort bara!