Slow down, please slow down
Nä nu e de kanske dags för en liten uppdatering igen om vad som händer och fötter i mitt liv. Vart ska man börja då.. Jag trodde jag skulle få lite vettigare svar på vad som händer i kroppen förra måndagen då jag va på KS... men jag tyckte inte de gav mig så mycke.. är iaf inskriven nu och fått träffa doktorn som ska operera och narkosläkare och massa sånt. De mesta förberedelserna inför operation är nu.. klart. De som återstår är väl mitt huvud som inte riktigt e me på noterna samt en stämbandskontroll el va de nu va dom skulle kolla innan operationen.
De finns tydligen en liten risk att dom skadar min talnerv som sitter prec där som ska skära i mig. Håll tummarna att dom tar hand om ig så jag får behålla min röst intakt.. *rädd*
Efter besöket med läkaren på KS frågar hon om jag har nå frågor.. ehm.. funderar.. ja de har jag ju! Bad om att få träffa en kurator el liknande för jag har varit så jävla ledsen. NOLL FÖRSTÅELSE! Hon fatta inte alls varför jag va ledsen.. MEN HALLÅÅÅ!!! Pucko! Tillslut efter mycke om och men så skulle hon iaf kolla vad hon kan göra...
Fick en gråtattack då jag kom ut från sjukan och mamma fick ta hand om mig. Mamma fixade sen så jag fick komma till min husläkare på onsdagen förra veckan.. Vilken skillnad verkligen, han va så himla gullig och förstående, han sjukskrev mig och fixa en remiss till en psykolog som jag ska få komma och prata med om allt och inget.
Helgen åkte jag iväg på mondaybar kryss... lämnade problemen hemma. Lawrence som gjorde de möjligt för mig att komma med, hängde me mej typ hela kryssen, tog hand om mig såg till att jag hade de bra. De man minst tror ska finnas där för en är dom som stegar fram med öppen famn. Har svårt att få fram i ord hur mycke gott hans posetiva energi gav mig kraft till allt. (Kanske några drinkar på de me) Så nu har jag bestämt mig att åka ner till skövde i helgen och hälsa på han några dagar för att ladda inför operationen nästa vecka... är ett vrak inombords, en del av mig vill bara få de klart en annan del skriker stopp!
Efter kryssen har jag o lullat mest hängt hemma o slappat, sjukt sega. Igår blev de en fika med fina Helén inne i stan vid vattnet i solen. Idag blev de en trevlig lunch med Patricia, kändes skönt att få rensa lite obekväm luft som hängt mellan oss. Efter de drog jag till stan mötte upp Jonas tog en fika och en promenad, hittade ett perfekt ställe för en fotosession *wiiie* ska utnyttjas i framtiden!
Nu hemma segar vid datorn, väntar på morgondagen då jag ska till KS och träffa en psykolog.. känns skönt att få komma dit äbtligen och få rensa huvudet.
De finns tydligen en liten risk att dom skadar min talnerv som sitter prec där som ska skära i mig. Håll tummarna att dom tar hand om ig så jag får behålla min röst intakt.. *rädd*
Efter besöket med läkaren på KS frågar hon om jag har nå frågor.. ehm.. funderar.. ja de har jag ju! Bad om att få träffa en kurator el liknande för jag har varit så jävla ledsen. NOLL FÖRSTÅELSE! Hon fatta inte alls varför jag va ledsen.. MEN HALLÅÅÅ!!! Pucko! Tillslut efter mycke om och men så skulle hon iaf kolla vad hon kan göra...
Fick en gråtattack då jag kom ut från sjukan och mamma fick ta hand om mig. Mamma fixade sen så jag fick komma till min husläkare på onsdagen förra veckan.. Vilken skillnad verkligen, han va så himla gullig och förstående, han sjukskrev mig och fixa en remiss till en psykolog som jag ska få komma och prata med om allt och inget.
Helgen åkte jag iväg på mondaybar kryss... lämnade problemen hemma. Lawrence som gjorde de möjligt för mig att komma med, hängde me mej typ hela kryssen, tog hand om mig såg till att jag hade de bra. De man minst tror ska finnas där för en är dom som stegar fram med öppen famn. Har svårt att få fram i ord hur mycke gott hans posetiva energi gav mig kraft till allt. (Kanske några drinkar på de me) Så nu har jag bestämt mig att åka ner till skövde i helgen och hälsa på han några dagar för att ladda inför operationen nästa vecka... är ett vrak inombords, en del av mig vill bara få de klart en annan del skriker stopp!
Efter kryssen har jag o lullat mest hängt hemma o slappat, sjukt sega. Igår blev de en fika med fina Helén inne i stan vid vattnet i solen. Idag blev de en trevlig lunch med Patricia, kändes skönt att få rensa lite obekväm luft som hängt mellan oss. Efter de drog jag till stan mötte upp Jonas tog en fika och en promenad, hittade ett perfekt ställe för en fotosession *wiiie* ska utnyttjas i framtiden!
Nu hemma segar vid datorn, väntar på morgondagen då jag ska till KS och träffa en psykolog.. känns skönt att få komma dit äbtligen och få rensa huvudet.
Kommentarer
Postat av: Jen
Så lite så :) Kul att det hjälpte iaf. Ibland kan ord från en utomstående göra mer än vad man tror.
Min farmor som står otroligt nära mig, Som en extra mamma fick cancer förra året. Det var jätte jobbigt och man försökte visa sitt stöd i den mån man orkade med.
Hoppas verkligen att du har turen med dig och att du lyckas hitta en fast punkt i tillvaron :)
Trackback