T i N i

Vaknade vid 5.15 på onsdag morgon, hoppade in och duschade inför att åka mot KS. Vid 5.50 kom mamma och hämtade upp mig och körde in mig till KS där jag blev omhändertagen av massa gulliga sköterskor, fick massa lugnande som dock inte riktigt räckte hela vägen. Helt sjukt va jag va ett vrak.. grät och frös och låg i nån väntsal för att sen knata in i operationssalen och vinka hejdå till mamma. Sen minns jag inte så mycke mer. När jag kom in i operationssalen va de svinkallt trodde typ jag skulle frysa ihjäl. Va en sköterska och en kvinlig narkosläkare som pratade lugnt med mig och höll mig i handen. Prec innan de va dags att somna kom hon som operarade mig in och tog mig i handen och log vänligt mot mig. Kändes ändå skönt då jag kände redan från första stund att jag litar på henne.

4h senare rullas jag ut ur operationssalen och in i uppvaket. Låg sen på uppvak i 3-4h men minns inte så mycke minns bara att de va en mörkhårig sköterska som va o peta på mig typ 1 miljon gånger och fråga hur jag mådde.
Har en hel del minnesluckor från allt som skedde, men när de va dags att åka upp till avdelningen igen kom de en sköterska som säger att jag har besök som väntar på mig uppe på avdelningen. När jag kom upp får jag syn på Helena som kom förbi med Melvin i famnen och hennes mamma i bakgrunden. Jag va fortfarande inte helt vid medvetande efter narkosen minns inte va klockan va eller va hon sa minns bara att hon va där och lämna en blomma. Blev så himla glad att vakna upp och se ett bekant ansikte.

Mamma och pappa kom förbi senare framåt 18.oo på kvällen och fler patienter rullades in på rummet där jag låg samtidigt som flera av dom fick besök och de va sköterskor överallt.. resulterade i en rejäl panikångestattack. Tack för den mörkhåriga sköterskan som tog hand om mig, höll mig i handen och satt med mig nästan 45min för att lugna ner mig igen. Måste nästan ta reda på va hon heter och åka dit och ge henne en blomma för jage  så tacksam att hon rädda mig ur paniken som kom från nowhere. Mamma och pappa satt typ förskräckta och bara titta på medans jag började kallsvettas blev kritvit och andades oregelbundet och typ försvann i nån gråtattack. Jävligt scary fy faaaan.

Efter att dom gått och de lugnande hade kickat in kunde jag äntligen få sova, dock inte länge eftersom jag hamna i sånt rörigt rum. 2 damer låg och snarkade för fullt en vimsade runt och trodde de va morgon var 5e minut och den sista låg me lampan tänd fram till kl 5 på morgonen och läste en bok. Verkligen noll respekt för att man delar rum med massa andra.. sucka.