T i N i

Gårdagen började inte vidare bra, migrän i överflöd kändes som om huvudet skulle ramla av. Sluta me att jag blev sängliggandes halva dagen. Som att jag har råd att ligga hemma, suck. Som lite extra salt i såren så ska de såklart va värsta sommarvädret ute när jag ligger hemma med gardinerna fördragna. TYPISKT!
Vlev iaf bättre under dagen. Släpade upp en hylla som stått nermonterad i förrådet i en evighet, tung av bara helvete! När jag efter värsta muskelpasset lyckats få upp alla delar inser jag att fan jag minns inte vart skruvarna ligger... Slå mig nån, så jävla typiskt mig.

Igår när jag leta efter min migränmedicin så råkade jag av en slump ramla över skruvarna i en låda, tur att jag inte kastade ut hylljäveln. Gissa vem som hade gått i taket av ilska då haha. Igår eftermiddag lyckades jag tillslut få ihop den iaf. Tanken är att jag ska ha mina målarsaker i den så att dom slipper stå överallt.

När jag gick ut med sopporna igår eftermiddag så fick jag den här synen... första tanken som kom upp var våran älskade Patrik. På begravningen var de många som pratade om dubbla regnbågar som var på himlen prec då han hade gått bort. Ett tecken att du finns kvar och vakar över oss kanske? Känns tungt att behöva acceptera att han är borta. Han var min inspiration till att kämpa vidare då jag själv slogs mot cancern för ett år sedan. Han var den som fick mig hålla modet uppe att allt skulle bli bra... de skulle ju bli bra, vilket de blev för mig. Nu känns allt bara så orättvist. Varför? Jag hatar den frågan... varför? Jag är honom evigt tacksam för de han lyckades ge mig under så kort tid. De är konstigt hur mycke en person kan påverka en utan att man ens vet om de förrän han är borta.
Patrik du kommer alltid finnas i mitt hjärta <3