De måste kännas
Har tyvärr inte haft möjlighet att uppdatera då jag varit i O-hamn över helgen. Haft en helt fantastisk helg med älskling, mitt lyckopiller. Åker snart ner igen men tar me mig datorn ner då så jag kan blogga lite =)
Älskling har fyllt år så har mest varit fest o mys helg. Känner mig redan gladare efter ett par dag i hans famn. Inte lika bitter som innan.
Min psykologdoktor ringde igår för att berätta att han kollat igenom alla miljontals frågor jag svarat på i olika bedömningsenkäter, "ville bara berätta att jag kikat på dina papper och kommit fram till att du inte har någon personlighetsstörning". Borde jag ha de? För att jag mår dåligt? Skönt då e jag frisk i huvudet då eller va svarar man på de. Kan ingen bara vara förstående att jag gått igenom hell? Borde kanske vara naturligt att inte vara på topp? Men vad vet jag... De här är alltså inte kritik mot just honom jag gillar han för han är en av få som tar mig på allvar då jag säger att de inte är bra. Alla andra doktorer säger bara att dina provsvar visar att du mår bra.
Lämnade Sonny (lill-kissen) hos Lauras mamma igår, de känns så himla jobbigt. Visst de är inte helt bestämt att han ska flytta än men jag vet nog inerst inne att de vore de bästa för honom och för Mini (stor-kissen). Älskar den lilla krabaten så jävla mycke. Mitt lilla monster och charmtroll i ett. Nu ska jag känna efter hur de är att ha en katt igen. Hoppas på de bästa.