T i N i

Vissa verkar störa sig på att jag är väldigt öppen med tankar funderingar och känslor på bloggen, låt mig påminna er att bloggen är min frizon. Jag startade den en gång i tiden just pga att jag ville få ur mig allt jag höll inne. De förväntas ju alltid att man ska vara glad och på topp hela tiden. Men varför? Jag är inte glad jämt de är väl bättre att vara arg o ilsken o skrika och ventilera sig här eller? Så kan jag va gladare sen när ni ser mig, ja jag vet inte.

Äntligen har iaf pengarna från F-kassan kommit. Detta innebär att jag kan betala mina räkningar och en sten som tyngt mig är nu borta. Nu känner jag mig mest nervös inför morgondagens möte me läkarn. Varför tar ingen mig på allvar?? Känner tårarna komma... hur ska jag orka om ingen runtom mig orkar?



Give me peace!